Fasta fallskydd räddar liv – många byggföretag väljer ändå fel lösning

Trots att fasta fallskydd ofta är både möjliga och säkrare att använda, förlitar sig många byggarbetsgivare fortfarande på personlig fallskyddsutrustning. Arbetsmiljöverkets omfattande tillsyn visar på bristande riskbedömningar, felaktig användning och dålig kontroll av utrustningen – problem som bidrar till att fallolyckor fortsätter att vara en av byggbranschens dödligaste risker.

Fall från höjd är en av de vanligaste orsakerna till att arbetstagare i byggbranschen omkommer eller blir allvarligt skadade. Av totalt 98 dödsolyckor i byggbranschen de senaste tio åren har 25 orsakats av fall från höjd. Varje år anmäls dessutom cirka 400-500 arbetsolyckor med sjukfrånvaro efter att arbetstagare i byggbranschen fallit från höjd – omkring 12-13 procent av de totalt 3 500-4 000 arbetsolyckor med sjukfrånvaro som varje år anmäls inom branschen.
– Skadorna kan ge men för livet och det förekommer att arbetstagare dör. Fallrisker från höjd ska därför alltid förebyggas – ingen ska bli sjuk, skadas eller dö av jobbet, säger arbetsmiljöinspektör Denisa Samuelsson, medlem i projektgruppen och talesperson för vår tillsynsaktivitet.

Fast fallskydd ofta ett möjligt och säkrare val

Mot bakgrund av detta har Arbetsmiljöverket mellan mars 2022 och februari 2025 genomfört en tillsynsaktivitet med fokus på personlig fallskyddsutrustning. Inom aktiviteten har vi genomfört närmare 2 700 inspektioner på omkring 2 500 arbetsställen, där arbetstagare använder personlig fallskyddsutrustning vid arbete inom bygg och anläggning eller annat arbete på tak. Nio av tio inspekterade företag hade mellan 5 och 50 anställda.

   
Arbete på hög höjd är en av byggbranschens stora riskfaktorer.

Av alla inspektioner har 62 procent lett till att arbetsgivaren har fått ett inspektionsmeddelande med krav på arbetsmiljöåtgärder. Det vanligaste kravet har varit att gemensamma skyddsåtgärder ska prioriteras framför personliga. Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om användning av personlig skyddsutrustning ska arbetsgivare i första hand vidta kollektiva åtgärder för att förebygga risk för fall, till exempel gemensamma skyddsräcken eller fallskyddsnät. Det är endast om risken för fall inte kan förhindras på annat sätt som personligt fallskydd får användas. En personlig fallskyddsutrustning kan till exempel bestå av en förankringsanordning, en helsele och en falldämparlina.
– Arbetsgivare behöver skaffa sig en klar uppfattning om arbetsmomentet och förhållandena på arbetsstället innan man väljer vilken typ av fallskydd som ska användas. Våra inspektörers samlade bild är att arbetsgivare ofta har valt personlig fallskyddsutrustning, trots att fasta fallskyddsanordningar hade varit ett möjligt och säkrare val. Som arbetsgivare ska man i första hand försöka att ta bort risken att falla med ett gemensamt fallskydd, säger Denisa Samuelsson.

Arbetsgivare förlitar sig på uthyrares riskbedömningar

Det näst vanligaste kravet som ställdes under tillsynsaktiviteten var att arbetsgivare måste undersöka och bedöma risker, ett krav som vi ställer med hänvisning till våra föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete. I de fall arbetsgivare väljer personliga fallskydd måste de användas på rätt sätt för att kunna ge avsett skydd. Arbetsgivaren ska därför undersöka och bedöma riskerna vid arbetet och vilka egenskaper utrustningen behöver ha för att skydda mot dessa.

Vid inspektionerna har vi bland annat funnit följande brister när personlig fallskyddsutrustning har använts:

• Riskbedömningar för arbetet som ska utföras har saknats. Det är upp till arbetsgivaren att riskbedöma valet av fallskyddsutrustning och att bedöma de risker som arbetsutrustningen i sig kan orsaka. Vissa arbetsgivare har lagt över ansvaret att göra dessa bedömningar på arbetstagarna. Andra gånger har arbetsgivaren förlitat sig på riskbedömningar gjorda av företaget som hyr ut utrustningen.


• Skriftliga instruktioner för hur utrustningen ska användas och förankras har saknats. När företag ägnar sig åt farligt arbete, till exempel arbete på hög höjd, är det alltid arbetsgivarens ansvar att se till att instruktioner finns på plats och att arbetstagarna följer dem.


• Utrustning har använts felaktigt eller inte alls. Vi såg till exempel att utrustning som är avsedd att användas på högre höjder, även användes på lägre höjder. Det kan resultera i att utrustningen inte skyddar vid ett eventuellt fall.


• Rutiner för underhåll, egenkontroll och rengöring av fallskyddsutrustningen har saknats. Då uppstår en risk för att utrustningens livslängd förkortas. Vi har ofta stött på smutsig personlig fallskyddsutrustning som legat slängd i arbetsbilarna.

– De brister som vi observerat vid inspektionerna visar att arbetsgivarnas arbetsmiljöarbete ofta inte är tillräckligt organiserat för att förebygga fallrisker. Det här är problem som hela branschen måste arbeta med. Vi vet att det kan vara stressigt och tajta deadlines på byggen, men det får aldrig vara en ursäkt för bristande säkerhet och dålig arbetsmiljö, säger Denisa Samuelsson.

Gemensamt ansvar att belysa problem

Vid våra inspektioner har vi ibland mött arbetsgivare som upplever att lagkraven kan vara svåra att uppfylla utifrån hur verkligheten ser ut. Det kan till exempel handla om att bruksanvisningarna är svåra att förstå. Ett annat exempel som både branschen och Arbetsmiljöverket har uppmärksammat är att fallskydd för högre höjder används även för lägre fallhöjder. En förklaring är att det i dagsläget är svårt att få tag på rätt fallskydd, då det råder brist på marknaden.
– I båda dessa fall har vi ett gemensamt ansvar att tillsammans med branschorganisationerna belysa problemen, säger Denisa Samuelsson.

Mikael Barani

2025-10-06 11:34